Tänkte bara säga att jag lever, men det är knappt. Jag har mått väldigt dåligt de senaste 3 veckorna och speciellt de senaste dagarna. Vet inte alls vad det är för fel, men jag har jämt ont i magen, minst tre gånger om dagen och mitt huvud snurrar minst lika ofta. Jag är skakis i omgångar, svimfärdig och somnar så fort jag lägger mig ner. Mamma tror det är bivärkningar på de tabletter jag äter eller så chansar hon på att jag är glutenallergiker, hon är i alla fall väldigt orolig, och det är jag med, så på måndag ringer hon och bokar tid på sjukhuset så vi får se vad det är med mig.

Men vi får se när vi hörs igen. Tills dess hoppas jag att jag mår bättre.

Mamma och pappa var och handlade förut, sen kom de hem med en ny hårspray till mig. En likdan som jag tidigare haft fast med lila flaska och så skulle den tydligen vara bättre. När jag sprutade med den första gången kom jag inte alls på vad den luktade.

Det första som slog mig var typ aceton, men det stämde inte när jag tänkte efter. Så hela eftermiddagen har jag gått runt och sprayat och försökt komma på vad den luktar. Och nyss slog det mig, det luktar vodka. Och det lukat sjukt starkt. Mysigt. Nu går jag runt och luktar sprit.

Efter att ha kollat in min systers blogg och sett detta inlägg, så känner jag att även jag måste säga som det är när det gäller denna syskonkärlek.

Veronica, både du och jag vet att jag känner dig bäst. Det som stör mig mest nu för tiden är att jag alltid får höra "Du vet ingenting om mig längre. Du känner inte mig" när både du och jag vet att det bara är tomma ord. Allt som händer i ditt liv just nu vet jag allt om trots att du inte ens berättat mycket för mig. Jag ger dig den korta verisionen rakt på och du vet att jag ser igenom dig. Jag läser dig som en öppen bok. För du är precis som jag. Jag vet hur du känner dig när det gäller saker och ting (även om inte alla killar springer efter mig på samma sätt som de gör efter dig), och jag förstår i alla fall helheten. Jag skapar mig en bild av det du berättat och ger dig mina råd i hur och vad jag tycker du ska göra. Jag vill bara väl, även om det kanske inte verkar så.

Jag känner ingen människa som har en sån empati som du har, och du ska veta att det är en väldigt bra egenskap. Att jag med några ord från mitt hvud kan få dig att gråta gör mig lika ledsen som du blir. Känn inte att du inte funnits till tillräckligt, för det har du. Jag har bara inte kunnat prata om saker och ting med dig. Med någon egentligen. Det är bara svårt att ha att göra med och det blir värre när jag pratar om det. Du vet att jag vänder mig till dig när jag behöver dig.

Jag älskar dig, oavsett hur dryg och tuff du är bland dina vänner mot mig och även hur mycket du "lånar" mina kläder och sedan slänger in dem i mitt rum. Jag vet att jag inte är världens gulligaste syster och jag har mina humörsvängningar, men du är personen som levt med mig längst och jag vill bara tacka dig för att du alltis stått på min sida. Oavsett hur fel jag gör. Jag älskar dig syster.